Förlossningen

12 Jan 2011 10 kommentarer

av Fattis i Baby, Garvid, Reflektioner, Uncategorized

Tänkte försöka mig på att berätta lite hur förlossningen var.
Den är ju väldigt olika från person till person.
Jag hade målat upp en bild av att det skulle dra ut på tiden, var as jobbigt och väldigt påfrestande.
Trodde jag skulle svära en massa och vara allmänt bitter, eller ja snarare irriterad på allt.

Det började redan på söndag kväll 2/1, jag kände att jag fick lite starkare förvärkar än jag haft tidigare.
Typ som lite mensvärkar som kommer och går med olika mellanrum och längd.
Detta ökade under måndagen 3/1, blev mer tydliga vid lunch tid. Kommer ihåg att jag hade läst att värkarna skulle vara så regelbundna som möjligt och vara 3-5 min emellan varje värk.
Jag höll ut till kl.16 ungefär innan jag ringde BB och pratade med dem.
Barnmorskan rekommenderade att de skulle bli mer regelbundna skulle vara ungefär 3 värkar på 10min innan jag ringde igen.

Sagt och gjort jag höll ut. Mamma hade ju köpt barnvagnen här i skövde så hon satt med oss för att skjusa in oss om det blev dax.
Runt kl.21 så kände jag att det blev tätare men ändå kanske inte riktigt säker. Men jag ringde till BB igen och de tyckte jag kunde komma in så kunde de mäta och se hur långt det hade gått.

Vi kom in till ett rum där de gör en slags förundersökning. Det tog ungefär 1tim, tyvärr hade det inte hänt så mycket på mig förutom värkarna. De var för oregelbundna, så jag fick helt enkelt åka hem igen om jag ville.
Klart man vill det, vadå ligga på sjukan för länge är inget man vill direkt.

Vi kom hem vid kl.22.50, jag hade nu i huvudet satt en gräns på kl.03.00 innan jag skulle ringa igen.
Tiden gick, värkarna blev mer och mer intensiva. Maken blev lika nervös varje gång jag andades tungt och pustade.
Barnmorskan rekommenderade varm dusch ifall det skulle bli starkare. Vid midnatt tyckte jag de blev väldigt starka så jag ställde mig i duschen ett tag. Men jag blev så himmla frusen av mig så där stod/satt jag bara i ca 30 min.

Lade mig i sängen efter detta för att försöka slappna av mer. Gick väl sådär kan man väl säga.
Kl.02.40 orkade jag inte mer, nu blev värkarna så intensiva om jag stod upp så skakade benen.
Maken ringde mamma då hon åkte hem för att vila, men fanns ingen tid att vänta på henne.
Maken fick helt enkelt köra mig till BB, ringde givetvis först så de viste att jag var på väg.

Kom in kl.03.00, barnmorskan körde samma procedur igen, mätte blodtryck och mätte även CTG-kurvan, den mäter värkarnas styrka och barnets hjärtverksamhet.
Sen kände hon på mig och nu hade det hänt en del. Fick byta om till sjukhusets sexiga rockar

Nu var värkarna så intensiva så jag kunde inte vara tyst och bara andas lungt som en normal människa.
Nu var det skrika som gällde. Maken blev självklart rädd, fick berätta för honom mellan värkarna hur jag kännde så han kunde lugna ner sig.

Vid detta laget hade min mamma kommit och stod vid min sida första tiden då maken var för nervös.
Jag skrek och hade mig, maken trodde barnmorskan hade glömt eller ignorerat mig. Saken var den att de är så vana så de väntar alltid tills man börjar skrika mer reglebundet och i visa längder innan de kommer in igen.

Så fort jag började skrika ville maken och mamma trösta genom att pussa och klappa mig. Då fick jag bara spader och fick säga till att de inte fick röra vid mig utan bara stå vid min sida så jag kände att de var där.
Mamma var en klippa hon fick förklara för stackars Yasin att det inte var något farligt utan helt normalt.

Nu hade barnmorskan kommit in och kände på mig igen. Nu fick jag bli flyttad till en förlossningssal istället.
Där fick bara maken vara med, nu fick jag även lustgas såååååå skönt kan jag säga.

Vad kunde det tagit 1 timme med lustgas, sen kände barnmorskan på mig igen och nu hade det verkligen hänt grejer.
Jag var helt öppen och redo för förlossning.

Håll då i tankarna att jag hade nästan halvt planerat att köra på smärtlindring.
Nu var den tiden förbi, det hade alltså gått riktigt fort. Så fort att inte ens mitt vatten hade gått ännu.
Maken var en riktig tapper själ, kan inte varit lätt att se mig ligga där och skrika av smärta och inandas lustgasen för att lindra lite.

Han satt tryggt vid mitt huvud och gav mig vatten när jag bad om det, behövde även saft en stund, lite sockerchock

Klockan är nu 05.20 ungefär, känner att jag bara vill trycka på. Får även göra detta medans barnmorskan förbereder för att spränga mitt vatten. De lägger mig på högersida med vänsterbenet högre upp.

Vattnet går och nu körde vi bara på, så fort varje värk kom skulle jag bara trycka på.
För varje kryst så kändes det närmare och närmare.
Otroligt vilken energi man får när värkarna kommer, sen hamnar man nästan i dvala när den är över.
Mellan värkarna var då jag kunde prata med maken och förklara, var även bra för mig att prata mellan varven.

Tyckte även att min röst blev väldigt rolig utav lustgasen

Maken satt som sagt tryggt vid mitt huvid så jag hade något att hålla i.
Efter 20 min krystar kom hon ut. Var så enormt, så fantastiskt så skönt så underbart sån lättnad att det var klart.
Maken storbölade, frågade  vad det blev, jag tittade såg att det blev en liten tjej och maken gjorde sujud på en gång.

Hans ansiktuttryck kommer jag aldrig glömma, han var så glad och stolt så det fanns inte ord som kunde beskriva hur det känndes.
De klippte navelsträngen, maken vågade absolut inte göra det. Lade henne på mitt bröst och hon var så lugn.
I den stunden ialla fall, sen ammade hon ett tag å det gick rätt bra.
Sen sov hon nästan hela den dagen.

Natten är en annan historia, då vart det gall skrik hela natten så både maken och jag var helt slut.
Kommer tyvärr fortsätta lite i den stilen ett tag till. Ungefär 1 månad skulle jag kunna tänka mig.

Spädbarn brukar tappa ca 10% av sin vikt redan första dagarna. Så nu vill hon upp i sin födelse vikt.
I måndags vägde hon 2960gr, när hon föddes vägde hon 3105gr. Hon har alltså 140gr kvar att gå upp, tar ju lite tid om man säger så.

Ja det var min förlossnings historia. Rätt bra att ha skrivit ner den så kan man läsa den lite längre fram och komma ihåg hur det var.

P.S Började på inlägget igår men fick avbryta på ca halva då amira ville amma D.S