31/5 2011
31 Maj 2011 2 kommentarer
i Baby, Reflektioner, Uncategorized
Då var det sista Maj.
Maken är på jobbmässa uppe i Stockholmo, hoppas det leder till ett jobb.
Är faktiskt lite avvis på honom. Hade också velat åka till stockholm och strosa runt och bara vara.
Men med syrran i marocko och med en liten så är det lite svårt att vara där över dagen.
Vi får helt enkelt vänta till 24:e då vi åker upp till syrran.
Detta är första gången jag är helt själv med lillan. Inte alls lätt må jag säga.
Har varit bortskämd med att maken är hemma. Undrar hur det blir när maken jobbar………
Har lite blandade känslor om att vara hemmafru nu känner jag.
Kul att vara hemma med den lilla, men samtidigt så är jag så van vid att ha jobbat varje dag i 5 år så det känns lite konstigt fortfarande.
Inte lätt det där med att ständigt vara behövd.
Näh nu skricker lillan, kanske fortfarande hungrig.
Ha det gött.
SUNNY SATURDAY
09 Apr 2011 3 kommentarer
i Baby, Reflektioner, Uncategorized
Alhamdullilah vilket härligt väder vi fick idag 
Har varit på en promenix på stan med maken och lillan.
Vi blev hungriga så vi gick till McDonalds, den restaurangen vi ville gå till stängde 
Som tur var hade jag med mig lillans ersättning, lite svårt/omständigt att amma bland folk så där.
Hon var så tyst och lugn så
I Torsdags träffade vi vår gamla föräldrar grupp igen.
Vi var 4 par som träffades 5 gånger tror jag det var när vi alla var gravida i vintras:)
Nu var vi bara 3 par men lika kul var det;) Det ena paret fick en liten pojke och de andra paret en liten flicka.
Vi delade med oss av förlossnings historier och hur det går nu.
Alhamdullilah gick det relativt fort för oss alla att föda. Från inskrivning på förlossningen ungefär 3 timmar.
Det ena paret fick de använda sugklocka på och det andra paret födde sin lilla i säte, alltså med rumpan först.
Men allt hade gått bra och alla var pigga och glada.
Eller ja relativt iallafall, tror den lilla pojken kände sig i minoritet han tyckte nog det var lite jobbigt;)
Amira tittade stort på alla, efter en stund så fick hon mat och sen efter att maten sjunkit ner lite så somnade hon.
Men oj vad söta deras sötnosar var.
Näh ska titta till lillan, hon sover fortfarande. Har rullat ut henne i balkongen så hon får extra mycket frisk luft.
Ha det så himla skönt i vår värmen idag och inschallah imorgon.
3 MÅNADER
04 Apr 2011 3 kommentarer
i Baby, Reflektioner
Hipp hipp hurra…. Idag fyller lilla Amira 3 månader. Det firades med att hon fick vaccination:( Usch vad hon skrek, men hon somnade så fort vi lämnade BVC. Hoppas hon slipper biverkningarna.
En bild på lilla mig efter vaccinationen.
ONSDAG
30 Mar 2011 3 kommentarer
i Baby, Reflektioner
Ja vi lever än. Har bara en liten klimp som tar all uppmärksamhet och energi för tillfället.
Som just nu ligger lilla Amira bredvid mig i soffan och jollrar, sjunger, pratar med mig.
Var ute på en promenix idag upp till stan. Blev lite nya kläder till lillan.
Ska fota och lägga upp. En ursöt lite vår jacka fick hänga med 
Men allt är inte alltid en dans på rosor. Ibland undrar man om man verkligen klarar av att vara förälder.
Må allah förlåta oss för vad vi gort mot våra föräldrar.
Måste påminna oss själva att hon är bara 12 veckor, fyller 3 månader på måndag.
Växer rätt bra ska bli intressant att se hur mycket hon väger.
Men ibland undrar man som sagt. Men bara det lilla leendet eller när hon tittar på en och bara småler gör allt bra.
De små liven har ju bara sin röst att göra sig hörda. sen får man försöka luska ut vad det är hon vill.
Näh nu börjar hon bli lite otålig, ska nog amma henne igen så får vi se.
TISDAG
08 Mar 2011 2 kommentarer
i Baby, Planer, Reflektioner, Uncategorized
Solen skiner och Amira sover. Lilla hjärtat har börjat vakna lite tidigare, kl.09,30. Tidigare vaknade vi alltid runt 11-12.
Skönt hellre vakna lite tidigare så man hinner göra något på dagarna.
Planerar att inom snar framtid, helst denna veckan, rensa garderoben. Måste kolla vilka kläder jag ska slänga i frälsis boxen.
Har tagit fram vårat USB minne, har ALLA våra kort på den ifall datorn skulle krascha.
Oj vad jag saknar min gamla kropp. Var drygt 25 kilo lättare där, ska tillbaka dit inschallah.
Måste försöka mig ut på promenader snart igen. Är verkligen ur kass på det, lite svårt när man bor på 2:a våning och ingen hiss.
Så himla kul att se bilder för bara 2 år sedan när vi precis flyttade in i vår lägenhet.
Vilka minnen vi har. Nu håller vi på med nya minnen med vår lilla skatt.
Så mycket kort vi tagit på henne, hon kommer verkligen undra vad det var med hennes föräldrar
Ja vad händer annars?
Inte så himmla mycket, är mest hemma medans maken går i skolan. Nästa vecka är det praktik och då är det minsan tidiga mornar.
Vi får se hur det går, inschallah bra.
Näh nu ska jag försöka göra lite nytta innan maken kommer hem kl.15
-
21 Feb 2011 6 kommentarer
i Baby, Reflektioner, Uncategorized
Ääääääntligen sover lillan, ya rabb låt henne sova ialla fall 2-3 timmar så jag också får vila lite.
Är inte alls på topp idag, blir väl så när man inte får sova mer än 2,5tim.
Ska inte ljuga är inte alls lätt att vara mamma. Må allah förlåta oss för vad vi låtit våra mammor gå igenom.
Just nu är jag bara överkänslig då jag inte fått sova och lillan skrikit så mycket innan hon äntligen somnade.
Varför jag skriver så ärligt är för att på alla mamma bloggar jag läst så är allt så ok och putti nuttigt.
That´s a big fat lie, hey missförstå mig inte älskar lillan och känslan av att vara mamma.
Men det är som man säger en anpassningsperiod man går igenom nu.
Får jag bara sova lite nu så kommer jag må mycket bättre och fit for fight
Näh nu ska jag lägga ner huvudet.
STOCKHOLM I MITT HJÄRTA……..
17 Feb 2011 2 kommentarer
i Planer, Reflektioner, Uncategorized
Hit vill vi flytta nuuuuuuuuu. Tröttnat på att bo i lilla skövde. Mest för makens skull, finns inte så mycket jobbmöjligheter här som i stockholm. Sen finns ju även syrran där uppe
Inschallah inschallah flyttar vi i år. Maken håller på att gå en utbildning om lokalvård för att få ett certifikat.
Med detta så underlättar det för honom på jobbfronten. Jag vet utbildning för att lära sig och städa, ja allt kräver en utbildning numera. Inschallah får han jobb efter dessa 3 månader utbildningen är på så vi kan spara ihopp lite slantar som krävs för att vi ska kunna flytta.
Men som sagt vi får se hur det går, vore undrbart att få flytta och träffa nytt folk och framför allt större möjligheter för både maken och mig själv.
Ya rabb hjälp oss hitta rätt väg till det vi önskar oss just nu. Hjälp oss på rätt väg.
LILLAN & DREAM GIRLS
12 Feb 2011 1 kommentar
i Baby, Reflektioner, Uncategorized
Sitter och tittar på Dream Girls på fyran medans lillan sussar så söt brevid mig i soffan.
Alltså Dream Girls är en riktigt bra film med en massa bra musik.
Älskar scenen där Jennifer Hudson sjunger denna låten.
Känslorna hon förmedlar i denna låten är helt fenomenala.
Lillan gnyr lite då coh då, sov inte så jätte bra i natt väldigt oroligt och rörde sig som bara den hela natten.
Men ack så söt hon är. Alltså känslorna som finns i en när man tittar på henne är helt otroliga. Att Allah har skänkt oss denna lilla tjej är för mig obegripligt. Alhamdullilah.
Ibland kan man bli irriterad när man inte vet vad hon vill, men lika snabbt som det kommer försvinner det när hon tittar på en med sina stora bruna ögon.
Ja ack denna kärlek man känner för sitt barn går inte att mäta. Den kärlek man har för sina föräldrar, syskon, vänner, partner övriga släktingar är inget i jämförelse. Eller det är en helt unik kärlek. Detta liv är något som kommer från en själv, något som är så beroende av dig. Helt hjälplös och behöver bar känna närhet och kärlek. Lite mat och ombytte emellan varven också.
Trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle känna såhär. Skulle inte byta det mot allt i världen
GAMMAL TANT
05 Feb 2011 Kommentera
i Marocko, Reflektioner, Uncategorized
Sitter och lyssnar på Nass El Ghiwane, en marockansk grupp från 60-talet.
Men de är fortfarande populära, nästa alla marockaner ung som gammal kan många av deras låtar.
Här har ni hela gruppen, nu är alla gamla gubbar. Får värsta marocko känslorna
När jag var yngre tyckte jag inte alls om denna musiken. Var bara för gamlingar
Jag får nog ansluta mig till denna kategori numera:) Inget mig emot, rätt skönt faktiskt.
Är det inte häftigt att man ena året har en åsikt om en sak sen något år eller flera år senare ändra åsikt.
Förhoppningsvis har man utvecklats och lärt sig något genom åren.
Jag försöker vara en sådan person som försöker hålla ett öppet sinne. Vet med mig att jag kan ändra åsikt och även vara helt ute och cyklar med min åsikt.
Man ska ju aldrig säga aldrig som man säger. Man vet helt enkelt inte hur man kommer att tycka om saker om några år.
Vilket flymm inlägg detta blev då
Aja lyssna på gubbarna och njut ……… eller inte.
Förlossningen
12 Jan 2011 10 kommentarer
i Baby, Garvid, Reflektioner, Uncategorized
Tänkte försöka mig på att berätta lite hur förlossningen var.
Den är ju väldigt olika från person till person.
Jag hade målat upp en bild av att det skulle dra ut på tiden, var as jobbigt och väldigt påfrestande.
Trodde jag skulle svära en massa och vara allmänt bitter, eller ja snarare irriterad på allt.
Det började redan på söndag kväll 2/1, jag kände att jag fick lite starkare förvärkar än jag haft tidigare.
Typ som lite mensvärkar som kommer och går med olika mellanrum och längd.
Detta ökade under måndagen 3/1, blev mer tydliga vid lunch tid. Kommer ihåg att jag hade läst att värkarna skulle vara så regelbundna som möjligt och vara 3-5 min emellan varje värk.
Jag höll ut till kl.16 ungefär innan jag ringde BB och pratade med dem.
Barnmorskan rekommenderade att de skulle bli mer regelbundna skulle vara ungefär 3 värkar på 10min innan jag ringde igen.
Sagt och gjort jag höll ut. Mamma hade ju köpt barnvagnen här i skövde så hon satt med oss för att skjusa in oss om det blev dax.
Runt kl.21 så kände jag att det blev tätare men ändå kanske inte riktigt säker. Men jag ringde till BB igen och de tyckte jag kunde komma in så kunde de mäta och se hur långt det hade gått.
Vi kom in till ett rum där de gör en slags förundersökning. Det tog ungefär 1tim, tyvärr hade det inte hänt så mycket på mig förutom värkarna. De var för oregelbundna, så jag fick helt enkelt åka hem igen om jag ville.
Klart man vill det, vadå ligga på sjukan för länge är inget man vill direkt.
Vi kom hem vid kl.22.50, jag hade nu i huvudet satt en gräns på kl.03.00 innan jag skulle ringa igen.
Tiden gick, värkarna blev mer och mer intensiva. Maken blev lika nervös varje gång jag andades tungt och pustade.
Barnmorskan rekommenderade varm dusch ifall det skulle bli starkare. Vid midnatt tyckte jag de blev väldigt starka så jag ställde mig i duschen ett tag. Men jag blev så himmla frusen av mig så där stod/satt jag bara i ca 30 min.
Lade mig i sängen efter detta för att försöka slappna av mer. Gick väl sådär kan man väl säga.
Kl.02.40 orkade jag inte mer, nu blev värkarna så intensiva om jag stod upp så skakade benen.
Maken ringde mamma då hon åkte hem för att vila, men fanns ingen tid att vänta på henne.
Maken fick helt enkelt köra mig till BB, ringde givetvis först så de viste att jag var på väg.
Kom in kl.03.00, barnmorskan körde samma procedur igen, mätte blodtryck och mätte även CTG-kurvan, den mäter värkarnas styrka och barnets hjärtverksamhet.
Sen kände hon på mig och nu hade det hänt en del. Fick byta om till sjukhusets sexiga rockar
Nu var värkarna så intensiva så jag kunde inte vara tyst och bara andas lungt som en normal människa.
Nu var det skrika som gällde. Maken blev självklart rädd, fick berätta för honom mellan värkarna hur jag kännde så han kunde lugna ner sig.
Vid detta laget hade min mamma kommit och stod vid min sida första tiden då maken var för nervös.
Jag skrek och hade mig, maken trodde barnmorskan hade glömt eller ignorerat mig. Saken var den att de är så vana så de väntar alltid tills man börjar skrika mer reglebundet och i visa längder innan de kommer in igen.
Så fort jag började skrika ville maken och mamma trösta genom att pussa och klappa mig. Då fick jag bara spader och fick säga till att de inte fick röra vid mig utan bara stå vid min sida så jag kände att de var där.
Mamma var en klippa hon fick förklara för stackars Yasin att det inte var något farligt utan helt normalt.
Nu hade barnmorskan kommit in och kände på mig igen. Nu fick jag bli flyttad till en förlossningssal istället.
Där fick bara maken vara med, nu fick jag även lustgas såååååå skönt kan jag säga.
Vad kunde det tagit 1 timme med lustgas, sen kände barnmorskan på mig igen och nu hade det verkligen hänt grejer.
Jag var helt öppen och redo för förlossning.
Håll då i tankarna att jag hade nästan halvt planerat att köra på smärtlindring.
Nu var den tiden förbi, det hade alltså gått riktigt fort. Så fort att inte ens mitt vatten hade gått ännu.
Maken var en riktig tapper själ, kan inte varit lätt att se mig ligga där och skrika av smärta och inandas lustgasen för att lindra lite.
Han satt tryggt vid mitt huvud och gav mig vatten när jag bad om det, behövde även saft en stund, lite sockerchock
Klockan är nu 05.20 ungefär, känner att jag bara vill trycka på. Får även göra detta medans barnmorskan förbereder för att spränga mitt vatten. De lägger mig på högersida med vänsterbenet högre upp.
Vattnet går och nu körde vi bara på, så fort varje värk kom skulle jag bara trycka på.
För varje kryst så kändes det närmare och närmare.
Otroligt vilken energi man får när värkarna kommer, sen hamnar man nästan i dvala när den är över.
Mellan värkarna var då jag kunde prata med maken och förklara, var även bra för mig att prata mellan varven.
Tyckte även att min röst blev väldigt rolig utav lustgasen
Maken satt som sagt tryggt vid mitt huvid så jag hade något att hålla i.
Efter 20 min krystar kom hon ut. Var så enormt, så fantastiskt så skönt så underbart sån lättnad att det var klart.
Maken storbölade, frågade vad det blev, jag tittade såg att det blev en liten tjej och maken gjorde sujud på en gång.
Hans ansiktuttryck kommer jag aldrig glömma, han var så glad och stolt så det fanns inte ord som kunde beskriva hur det känndes.
De klippte navelsträngen, maken vågade absolut inte göra det. Lade henne på mitt bröst och hon var så lugn.
I den stunden ialla fall, sen ammade hon ett tag å det gick rätt bra.
Sen sov hon nästan hela den dagen.
Natten är en annan historia, då vart det gall skrik hela natten så både maken och jag var helt slut.
Kommer tyvärr fortsätta lite i den stilen ett tag till. Ungefär 1 månad skulle jag kunna tänka mig.
Spädbarn brukar tappa ca 10% av sin vikt redan första dagarna. Så nu vill hon upp i sin födelse vikt.
I måndags vägde hon 2960gr, när hon föddes vägde hon 3105gr. Hon har alltså 140gr kvar att gå upp, tar ju lite tid om man säger så.
Ja det var min förlossnings historia. Rätt bra att ha skrivit ner den så kan man läsa den lite längre fram och komma ihåg hur det var.
P.S Började på inlägget igår men fick avbryta på ca halva då amira ville amma D.S
